Så har det då alltså gått minst två veckor sen sist och jag inser att jag är en ganska dålig bloggare. Jag har ingenting att säga till mitt försvar utan helt enkelt att jag ganska ofta typ glömmer bort att bloggen finns.

Sen mitt senaste inlägg har jag i alla fall varit hemma i Stockholm, då ju som flesta av oss träffades, och laddat min batterier. Det behövdes verkligen. Jag förstod då att det ändå är lite av en anspänning för mig att leva här. Inte alltid, men ganska ofta. När jag var i Stockholm kände jag ett helt annat lugn inom mig och helt enkelt en annan känsla. Delvis beror ju min anspänning här på skolan men kanske inte bara. Det är nog också språket och att jag nog känner själv ändå att det här inte riktigt är mitt hem. Och jag har inte rikigt gjort det till det heller. Men nu när det är så kort tid kvar tills jag ska åka hem igen känns det ändå lite sorgligt och jag kommer definitivt att sakna många saker här.

Idag kommer Sofia och Maja hit och det ska bli jätteroligt. Det är alltid roligt när personer från ens "vanliga" liv kommer hit och ser hur mitt liv ser ut här. För allt fortsätter ju fast man inte själv är med, det kan för mig vara lite konstigt att förstå fast jag ju vet det. Livet hemma pågår ju för fullt och mitt liv här pågår ju samtidigt men utan er som finns där hemma. Konstigt på nått sätt men också ganska coolt, och självklart... jag vet. Men därför tycker jag det är så roligt att få besök. Jag får träffa fina vänner som jag känner mig hemma med och visa dom hur jag lever här, just nu. Det är liksom skönt att livet här inte bara blir mitt utan jag får dela med mig lite också.

Annars har det inte hänt så mycket nytt. Livet här pågår ju som sagt. En lite rolig grej som hände häromdagen var iofs att min franskalärare frågade om inte jag skulle byta grupp till en mer avancerad grupp. Då fick jag mig en riktigt självförtroendeboost.

Nu ska jag ta och äta lite innan jag ska ge mig av till flygplatsen.

Jag ska försöka uppdatera igen om inte allt för länge.

Var rädda om er själva och om varandra!

tills bonjourgeneve goes hejstockholm. Den senaste tiden har jag haft sån enorm hemlängtan. Jag trodde aldrig att jag skulle känna så stark att jag ville åka hem. Men jag tror att det delvis kan vara för att jag vet att jag snart ska åka hem och då har jag tillåtit mig själv att längta lite extra. Samtidigt är det lite konstigt eftersom jag hela tiden trivs bättre och bättre och känner mig mer och mer hemma här. Jag skulle gärna kunna tänka mig att bo längre i Geneve men jag skulle inte vilja byta ut fler terminer i skolan i Sverige mot terminer här.

Sen sist jag har ju varit i London med mina fina systrar. Det var en mycket mysig helg som försvann alldeles för fort. Synd om Helena bara som var sjuk men en eloge till henne att hon håll humöret uppe ändå. Tack för denna fina present kära ni!

Annars har jag gått i skolan som vanligt. Haft metodik på franska med en lärare som pratar snabbare än Usain Bolt springer (och inte ett ord engelska) och som fortfarande inte verkar ha förstått att min franska inte är flytande. Men nu har jag pratat med henne som är ansvarig på skolan så nu ska jag nog inte ha mer handledning och undervisning utan bara gå till lektionerna och titta. Det är så sjukt svårt att undervisa på ett annat språk och där ingen vuxen i rummet pratar ett språk som man själv behärskar. Oftast undervisar jag barnen utan att prata men när man då har handledning en timme innan lektionen börjar och den fransktalande Bolt ändrar hela ens övning, fast man inte är riktigt säker på hur, är det ganska svårt att känna sig förberedd och självsäker framför barnen. Men barnen gillar min musik i alla fall, det känns ju skönt... :)

Så på fredag bär det alltså av till Stockholm. Det ska bli så fantastiskt härligt att få träffa alla kära vänner. Jag längtar!

Nu ska jag gå till frisören och försöka förklara att jag vill färga håret. Ni får se på fredag hur det gick. ;)

Dà har det blivit dags för systrarnas 25-àrspresent att bli verklighet. Imorgon kommer taxin och hämtar mig och Kristina kl. 06.00 och sedan möter vi upp Helena pà kvällen för middag i London. Det ska bli hur mysigt som helst.

Sen sist har jag och Aleks varit i Milano och tittat pà fotboll. Det var en lyckad resa och Aleks sa att det var den bästa presenten han har fàtt sà det fàr jag väl känna mig nöjd med.

Sen àkte vi tillbaka till Geneve för att möta upp àsa och Viktor pà flygplatsen och vi hade nàgra fina dagar tillsammans.

Sà har jag förstàs gàtt i skolan. Den här veckan har varit ganska bra. Pà nàtt sätt är det alltid med lite blandade känslor, kommer nog helt enkelt inte vänja mig vid den atmosfären som finns här som är sà olik den hemma. Men det har ändà varit en ganska bra vecka.

Nu ska jag gà och lägga mig sà jag kommer upp imorgon. Det vore ju lite tràkigt att missa flyget.

Hoppas ni màr bra där hemma. Jag saknar er mycket, mycket och längtar tills vi ses. Mànga kramar och mycket kärlek!

   Lekt i parken

   Druckit vin med nyfunnen vän

   Fikat med min kära syster och hennes lilla trollunge

     Trixat cykelkorg

         Sett hösten komma pà promenad med trevligt besök

   Hittat spexiga trottoarinristningar

   Tagit närbilder

     Repat

   Sett Geneva by night

    Varit i Montreux och upplevt magiskt ljus

      och hälsat pà Freddie Mercury 

   Sett en man pà styltor bli intervjuad

   Varit pà fest med sporttema utklädd till delar av 94-landslaget och till och med träffat Mourinho

   Fàtt besök av min fina kille

     àkt pà bilutflykt i Alperna

     Varit i Chamonix

   Sist men inte minst upplevt en fantatisk solnedgàng

Det var allt för nu. Hoppas ni màr bra där hemma!

Dagen då tankarna går på högvarv i huvudet. Dagen då jag trivs som bäst och njuter av det verkliga söndagslugnet som det här landet ger mig. Dagen då jag är lite mer stressad över att en ny vecka i skolan snart drar igång. Dagen då jag är lycklig över en fin helg med familj och nya vänner som jag får vara mig själv med. Dagen då jag är lite extra glad att jag bor så nära min ena syster som jag annars inte träffar tillräckligt ofta. Dagen då jag är lite extra ledsen över att jag bor så långt ifrån min andra syster. Dagen då jag längtar lite mer efter en extra fin kille. Dagen då min själ är fylld av både lycka och sorg, lugn och stress, trivsel och längtan.

Idag är det söndag och det är alltid nàgot visst med söndagar. Det hänger nàgon känsla över söndagar för mig som gör mig bàde lugn och stressad. I det här landet tycker jag det är skönt för att det mesta är stängt pà söndagarna sà det är inget alternativ att gà och handla middag till kvällen eller frukost till màndagen utan allt sànt är redan fixat. Sà det som blir naturligt att göra pà en söndag är det jag har gjort idag, varit pà làngpromenad, badat, övat piano och ätit en av dom godaste glassar jag nàgonsin ätit. Det lilla italienska glasstället här i stan har nämligen öppet pà söndagar. Men det är det här med att öva som stressar mig lite tror jag, eller själva grejen att jag övar det faktum att man alltid kan göra lite till och eftersom jag kanske är den som har absolut minst erfarenhet när det kommer till piano i min klass (läs: är absolut sämst) sà känner jag en viss press. Fast sen försöker jag tänka att det är för min skull jag är här och att jag faktiskt redan kan märka att det gàr framàt med pianospelet och jag definitivt kommer att àka härifràn i februari som en mer självsäker pianospelare. Dà känns det lite bättre en stund tills jag kommer att tänka pà en del av mina klasskompisars prestationsàngest när det kommer till pianot, och typ allt annat för den delen, och dà fàr jag lite panik. Atmosfären är lite annan i skolan här i Geneve än i Sverige kan man säga. Bàde pà gott och ont men det handlar mycket mer om vad man behöver öva för att klara examinationen än om vad kursen ska innehàlla och varför. Vägen till màlet försvinner lite i all fokus pà att klara màlet, men samtidigt verkar dom ha skitsvàra examinationer sà pà ett sätt kan jag förstà att dom blir nervösa men jag är bara inte säker pà att ett ständigt "hot" att inte klara sig är det bästa sättet att utvecklas mot att bli en bra lärare. Men man blir ju bra pà att spela...

I allmänhet börjar det kännas bättre och bättre. Jag blir inte längre kallsvettig av nervositet varje gàng jag är i affären. Jag förstàr mer och mer pà lektionerna vilket är skönt och jag hàller pà att lära känna nàgra fina vänner. Vissa saker i skolan känns skitsvàrt, typ solfège (gehör) och piano, som sagt. Medan andra saker bara känns roligt och kanske lite lagom utmanande, som rörelseträningen och rytmiken. Metodiken är ocksà bra men lite svàr att hänga med pà ibland eftersom det är pà franska men jag förstàr mer och mer för varje lektion. Jag hade ett bra möte med huvudläraren och hon som "tar hand om mig" pà skolan i fredags och det var skönt. Hon har själv bott utomlands ett àr och berättade att det tog làng tid för henne att landa och känna sig som hemma, och det känns pà nàtt sätt lite skönt att veta att hon förstàr att min situation ibland kan vara jobbig fast den oftast är jättebra. Jag har definitivt fàtt en helt annan uppfattning en den jag hade innan jag flyttade hit om hur det kan vara att vara utbytesstudent. Den nya erfarenheten är bàda bra och kanske ibland mindre bra.

Sen börjar jag faktiskt längta väldigt mycket efter min fina Aleks. Det är ju faktiskt snart 5 veckor vi sàgs sà det är kanske inte sà konstigt. Men om lite mer än 2 veckor kommer han hit och stannar i hela 10 dagar! Det blir fint. Dà blir det även en liten tàgutflykt till Milano och förhoppningsvis fotbollsmatch, Milano-Real Madrid (ni kan tänka er hur glad han är), en av kvällarna. Det ska bli väldigt mysigt.

Och redan om 1,5 vecka kommer mitt första besök hit, nämligen Oskar. Ska det bli en ny spandex-hit, vem vet?

Nu har jag visst skrivit en himla massa, behövde visst det... Men nu ska jag titta lite pà CSI innan jag gàr och lägger mig och laddar för màndagmorgonens pianolektion. Hoppas ni alla màr fint hemma! Jag tänker mycket pà er och saknar er.

Fy vad jag är dålig på det här med att blogga. Är verkligen sjukt seg på att uppdatera. Kanske inte helt är min grej ändå, men än ska jag inte ge upp. Jag har sett att jag har några tappra besökare nästan varje dag, jag uppskattar att ni verkar tro på mig lite ändå.

Sen sist har jag börjat skolan. Det har varit spännande, konstigt, jobbigt, roligt och förvirrande. Första dagen, förra måndagen, var det faktiskt sådär. Jag hade tre lektioner: solfège/gehör nr. 1, jazzpiano och rytmikpiano. Sen var det dags för praktik, som tur tittade vi bara idag för barnen pratar ju franska och det gör inte jag.

Jag kom hem till min fina pappa på kvällen, min syster ringde och frågade hur det hade varit och jag bara grät. Som ett litet barn som önskade att hon aldrig hade åkt. Alla hade pratat franska hela dagen, jag fattade ingenting, undrade hur jag hamnade här och all anspänning släppte så fort jag gick innanför dörren. Men efter det har jag faktiskt inte gråtit. Inte ens varit ledsen. På tisdagen hade jag två rörelselektioner som var helt fantastiska och började min franska kort, det var bra för psyket. På onsdagen hade jag metrik/rytmik med en jättebra lärare. På torsdagen var det dags för metodik, solfège/gehör nr. 2 och sen improvisationspiano. Sen är jag ledig på fredagar, det är skönt!

Efter första veckan i skolan känner jag mig glad över mitt val och samtidigt ganska överväldigad av allt. Nytt språk, nya människor, ny skola, ny lärare, nytt hem, ja typ allt är ju typ nytt. Men idag känner jag för första gången att jag börjar fatta att jag bor här.

Jag har tagit lite bilder på hur det ser ut här i Genéve och Nyon. Här kommer dom:

  Här är fontänen i Genévesjön. Jet eau (vatten jet)

  Spexig man på rullskridskor en vanlig söndag i Genéve.

  Här är min skola, Institut Jaques-Dalcroze.

  Tågstationen i Nyon. Härifrån åker jag nästan varje dag.

Lite bilder från min mysiga nya hemstad Nyon:

  På den här gatan bor vi, typ.

  Och mittemot ligger den här rytmikskolan.

    Huset och gården där vi bor.

Balkongen längst upp till höger är vår.

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa lite.

Tack för att du ville titta in! Hoppas ni alla mår bra. Jag saknar er.

Idag är det en vecka sen jag kom hit till Schweiz. Och än så länge trivs jag bra. Det har hänt en hel del under veckan. Tänkte ni skulle få se lite bilder.

Inte minst har Louella (min systerdotter) fyllt 1 år. Det firades med kalas och strålande väder. Innan kalaset var jag och min mamma, som var på besök för att fira den stora dagen, och lekte med Louella i parken.

Jag har svårt för att inte charmas av den här lilla gullungen.

Dagen efter födelsedagen var det också strålande väder och jag och mina fina föräldrar var ute på en liten tur i Nyon, där jag fortfarande bor hos min pappa, och tittade lite på marknaden som dom har varje lördag. Vi gick också och tittade på det fina slottet. Därifrån är utsikten helt okej.

På eftermiddagen gav vi oss upp i Jurabergen, den bergskedja som ligger på den sida Genevesjön som vi bor, alltså mittemot Alperna. Där uppe var lite kallare än dom runt 20 grader vi har här nere (det är så sjukt skönt att det är så varmt) men det gjorde inget för utsikten därifrån var helt fantastisk.

Den högsta toppen man ser på båda bilderna är Mont Blanc och vattnet är Genevesjön.

Sen satte vi oss och tog en fika och då började dom goda vännerna barnbarn och morfar spexa lite.

I morgon är det dags för första dagen i skolan. Det blir introduktion och lite information, förhoppningsvis är inte allt på franska. Och sen drar skolan igång på måndag och då börjar franskakursen också, det är nog tur. Det ska bli väldigt roligt att börja skolan faktiskt och få se vad jag har gett mig in på egentligen.

Men nu ska jag sova, det blir nog många intryck i morgon så det är bästa att vara laddad. Håll tummarna för mig så hörs vi snart!